Förrädisk Kyss
Det finns onda ting som förklär sig i kvinnoläppar. Som bränner sig sakta men säkert fast i ditt samvete. Lämnar dig märkt för livet, så att andra kan se.
Ord spökar och påminner, ekar. "Om jag kysser dig nu kommer du bara tro att jag är kär i dig". Orden som sades innan första kyssen var lagd, orden som bröt en heligpakt och tillät två läppar att mötas. För att lämna en förbannelse kallad skuld, orsakad av svek och lust.
Det finns bara två botemedel till förbannelsen, bara två sätt att hålla den brännade känslan lugn, att hålla ens skuld i schack. För att även om kunskapen om rätt och fel finns, blir vanor lätt upprepade, och en kvinnas läppar är som knark. Ett knark som lättar din skuld, och tar bort din brännade värk. Håller det i schack, men inte schack matt.
Inget är för evigt, och kvinnas läppar försvinner och ditt knark är inte inom räckhåll. Så din skuld gäckar dig, och din brännade värk påminner var dag om vad du gjort, vad du inte skulle gjort.
Det andra botemedlet. Lovord om förlåtelse, erkänn skulden vissa trynet för den förådde. Säg vad som gjorts, och hoppas på lovord, om förlåtelse. Då kan din skuld lättas, då kan din eld svalkas. Men aldrig helt botas. Kunskapen om felet finns fortfarande, gäckande och milt brännade.
Kanske det finns ett tredje val, efter det andra. Självförlåtelse och ransakan av det inre. Se dig själv, och säg dig själv att du är värd att förlåtas. Låt trynet förvandlas till ett respektabelt ansikte. Ett ansikte man kan tro på, som man själv kan tro på. Kanske är det ett alternativ.
Men ännu gäckar orden, som spöken från en ond tid. "Om jag kysser dig nu kommer du bara tro jag är kär i dig". Ekar i minnet, lämnar inte, låter inte såren skulden läckas. Låter inte elden släckas, orsakad av en förrädisk kyss.
Ord spökar och påminner, ekar. "Om jag kysser dig nu kommer du bara tro att jag är kär i dig". Orden som sades innan första kyssen var lagd, orden som bröt en heligpakt och tillät två läppar att mötas. För att lämna en förbannelse kallad skuld, orsakad av svek och lust.
Det finns bara två botemedel till förbannelsen, bara två sätt att hålla den brännade känslan lugn, att hålla ens skuld i schack. För att även om kunskapen om rätt och fel finns, blir vanor lätt upprepade, och en kvinnas läppar är som knark. Ett knark som lättar din skuld, och tar bort din brännade värk. Håller det i schack, men inte schack matt.
Inget är för evigt, och kvinnas läppar försvinner och ditt knark är inte inom räckhåll. Så din skuld gäckar dig, och din brännade värk påminner var dag om vad du gjort, vad du inte skulle gjort.
Det andra botemedlet. Lovord om förlåtelse, erkänn skulden vissa trynet för den förådde. Säg vad som gjorts, och hoppas på lovord, om förlåtelse. Då kan din skuld lättas, då kan din eld svalkas. Men aldrig helt botas. Kunskapen om felet finns fortfarande, gäckande och milt brännade.
Kanske det finns ett tredje val, efter det andra. Självförlåtelse och ransakan av det inre. Se dig själv, och säg dig själv att du är värd att förlåtas. Låt trynet förvandlas till ett respektabelt ansikte. Ett ansikte man kan tro på, som man själv kan tro på. Kanske är det ett alternativ.
Men ännu gäckar orden, som spöken från en ond tid. "Om jag kysser dig nu kommer du bara tro jag är kär i dig". Ekar i minnet, lämnar inte, låter inte såren skulden läckas. Låter inte elden släckas, orsakad av en förrädisk kyss.
Du som är Joker
Du passar inte oss någon, då du passar in överallt.
Du är oönskad, då du är alltid önskad.
Du är oanpassad, då du anpassar dig överallt.
Du är inte värd ett skit, då du är mer värd allt.
Du som är Joker, är allt och inget.
Du som är Joker, lever för stunden.
Stunden som ingen vill ska inträffa.
Anton Svensson
